Roses smell like poo

Gah jag har ont i magen!

Efter att ha läst Marikas blogg kan jag inte sluta tänka på London...
Jag skulle kunna börja gråta nu, så mycket längtar jag tillbaka.
Sitter inne på londonsvenskar.com och kollat på annonser av folk som söker flatmates och om vad man ska tänka på och och allt sånt.
Och jag flyger i en tidsmaskin tillbaka till den här dagen fast två år bakåt, 2006, då jag satt inne på samma hemsida och letade efter användbara tips och efter vänner. Jag lade ut en thread där jag sökte folk som bodde i Woking-området. Fick svar av en tjej som hette Josephine och vi kom överens om att vi skulle blindträffas i Kingston.
Och vi har hängt ihop sedan dess. Jag ska åka till Västerås om två veckor och hälsa på henne. Jag saknar tiden då vi träffades varje helg och drack Starbucks och åt KFC, köpte billig sprit på Tesco, dansade till skön R n' B på Yates', gick på Stomp, solade i Hyde Park, umgicks med våra pojkar...

Jag har sagt hela mitt liv att jag föddes på fel plats. Jag känner i mitt hjärta att det är i England jag ska vara. När tiden är mogen, kommer jag flytta tillbaks dit och leva resten av mitt liv där. Följ med mej vettja!!!

Jag ska komma på en plan. För jag måste dit. Jag känner mej trasig och har gjort det väldigt länge nu, som en av dom där störda personerna som känner att de måste få en arm eller ett ben bortamputerat. Fast som om något jag verkligen behövde blev amputerat och jag verkligen verkligen behöver det tillbaka! Så känner jag mej...
Fram tills nu har jag inte vetat varför jag känt mej så olycklig. Det känns redan bättre!

Citat ur en artikel av en kille som var tvungen att flytta tillbaks till Sverige ett par månader:

"Jag saknade  stöket, larmet, föroreningarna, pubarna, vännerna, utelivet, kufarna, ölsorterna, lukten av tunnelbanan på morgonen, känslan av solen i ansiktet i Hyde Park, de goda smörgåsarna, en riktig engelsk frukost med bönor på toast serverad över disk i ett kletigt café, en riktig fish'n'chips, en äkta indisk måltid nere i White Chapel, de vänliga och hjälpsamma engelsmännen, att kunna köpa lite vin klockan 10 på kvällen, sitta i en park och röka en spliff, promenera vid sidan av Themsen i Hammersmith, fönstershoppa en söndagseftermiddag i Covent Garden, sätta sig på Starbucks på Carnaby Street med en enorm halvliters kaffe och titta på folk, att jobba i en klar och tydlig hierarki på jobbet, snacka om senaste avsnittet av Eastenders med jobbarkompisarna, leta efter en billig mini-cab klockan 2 på natten utanför en okänd klubb där du sett några kändisar, följa med en bekantskap på en konsert med något obskyrt band uppe i Camden Town, sitta och softa i soffan i en kompis mögelangripna lägenhet, fira drottningen som hon förtjänar att firas, känna regnet när det står som spön i backen för att sedan försvinna till en kall och fuktig dimma...."

Jag förstår precis. Aj, min mage......